En litteraturgenomgång: Hälsofördelar med djurägande

Att leva med djur som hundar, katter eller hästar kan ge en rad hälsofördelar enligt många studier. I denna översikt sammanfattar vi forskning om hur ägande av dessa djurarter kan påverka människors fysiska och psykiska hälsa. Vi fokuserar särskilt på resultat från svenska studier samt andra västerländska länder.

Hundägande och hälsa

Hundar beskrivs ofta som människans bästa vän, och forskningen antyder att de även kan bidra till bättre hälsa. En stor svensk registerstudie (över 3,4 miljoner vuxna) fann att hundägare löpte signifikant lägre risk att avlida i hjärt-kärlsjukdomar och generellt jämfört med personer utan hund. Effekten var särskilt tydlig hos ensamstående; i hushåll med en person var risken att dö under uppföljning ~33 % lägre för hundägare (Mubanga et al., 2017). Denna studie indikerar att hundägande kan ha skyddande effekter på hjärthälsan, möjligen genom ökad fysisk aktivitet och socialt stöd (hundar behöver promenader och sällskap).

Faktiskt visar en metaanalys att hundägare i genomsnitt går mer och är mer fysiskt aktiva än de som inte har hund (Schofield et al., 2017). Även i dåligt väder tenderar hundägare att upprätthålla sin aktivitetsnivå tack vare hunden (Curl et al., 2020). Ökad motion kan förbättra kondition och vikt, vilket är bra för hjärta och kärl. Samtidigt ger hunden sällskap som kan minska känslor av isolering och stress. American Heart Associationnoterade 2013 att hundägande troligen är kopplat till lägre risk för hjärtsjukdom (Levine et al., 2013).

Utöver det fysiska bidrar hundar även till psykosocial hälsa. En norsk enkätstudie på 50 000 medelålders vuxna fann att hundägare i högre grad upplevde förbättrad psykisk hälsa och mer kontakt med andra människor (Lingaas & Tverdal, 2022). Hundar fungerar ofta som “sociala dörröppnare” – man kommer i samspråk med andra ute på promenader – vilket minskar ensamhet (Wood et al., 2015). Intressant nog verkade män få allra störst hälsofördelar: män med hund rapporterade både mindre känsla av ensamhet och högre nivå av fysisk aktivitet jämfört med män utan hund (Lingaas & Tverdal, 2022). Att skaffa hund kan alltså främja en sundare livsstil för många, både genom motion och genom det emotionella stöd hunden ger.

Stressreducering är en annan viktig aspekt. Fysiologiska studier har visat att umgänge med hund kan dämpa kroppens stressreaktioner. I en klassisk studie fick försökspersoner göra ett stresstest; de som hade sin hund (eller katt) närvarande hade lägre blodtryck och puls under stressen än de utan husdjur (Allen et al., 2001). Blotta närvaron av ett älskat husdjur tycks alltså kunna “blunda av” stressreaktionen, en effekt som liknar viss blodtrycksmedicin men på ett naturligt sätt (Allen et al., 2001). Även hundens närhet i vardagen kan ge lugn: en svensk studie från Linköpings universitet rapporterade att stressnivåerna hos hundar och deras ägare följs åt. När ägaren är lugnare, är hunden det, och vice versaliu.seliu.se. Det tyder på ett ömsesidigt känslomässigt band som kan ha hälsofördelar för båda parter.

Sammantaget pekar forskningen på att hundägande kan förbättra hjärt-kärlhälsa, öka vardagsmotionen och minska stress och ensamhet. Dessa effekter gynnar särskilt personer som annars kanske lever ensamma eller är mindre aktiva. Naturligtvis kräver en hund tid, engagemang och ansvar, men belöningen kan vara ett längre och friskare liv (Mubanga et al., 2017; Levine et al., 2013).

Kattägande och hälsa

Katter är populära sällskapsdjur, inte minst i Sverige, och de bidrar också med unika hälsofördelar. En uppmärksammad amerikansk studie följde cirka 4 000 personer under 10 års tid och fann att de som ägde katt hade 40 % lägre risk att avlida i hjärtinfarkt än de som aldrig haft katt (Qureshi et al., 2009). Forskarna blev själva förvånade över hur starkt sambandet varland.seland.se. Man mätte även puls och blodtryck, och kattägarna visade sig vara lugnare och mindre stressade än icke-ägarnaland.se. En möjlig förklaring är att sällskapet och det lugn som en spinnande katt ger kan sänka ägarens stressnivåer, vilket i längden skyddar hjärtat. Att kela med en katt frigör oxytocin och andra “må bra”-hormoner som kan sänka blodtrycket och ge avslappning (Beetz et al., 2012). Detta stöds av observationen att blodtryck och hjärtfrekvens ofta sjunker när vi klappar en katt (Allen et al., 2001; Friedmann & Krause-Parello, 2018).

Kattägande förknippas också med psykologiska fördelar. Många kattägare upplever minskad ensamhet – katten är ett ständigt sällskap i hemmet. Forskning bland äldre visar att ett husdjur som en katt kan dämpa känslor av ensamhet och depression hos personer som bor ensamma (Friedmann & Krause-Parello, 2018). Sällskapsdjuret ger rutiner och en känsla av meningsfullhet i vardagen, vilket särskilt är värdefullt för äldre eller sörjande individer (Raina et al., 1999). I en svensk enkätstudie med husdjursägare beskrev många att “man känner sig aldrig ensam, det finns alltid någon att prata med”tack vare kattenstud.epsilon.slu.se. Den ovillkorliga närhet som ett husdjur erbjuder kan alltså vara till stor tröst och stöd för vårt psykiska välbefinnande.

Utöver stressreduktion har kattägande kopplats till andra hälsoaspekter. Vissa studier antyder att barn som växer upp med katt (eller hund) kan få ett robustare immunsystem och lägre risk för allergier och astma (Hesselmar et al., 2018). Emotionellt kan en katt fungera som terapeut: bara att ha ett djur att ta hand om ger struktur i livet och kan avleda från negativa tankar eller ångest (Brooks et al., 2018). Katter kräver generellt mindre skötsel än hundar, men ger fortfarande mycket sällskap och glädje. Det är dock värt att nämna att forskning på kattägande ibland ger blandade resultat; exempelvis har det spekulerats om samband mellan katter och vissa sjukdomar (t.ex. toxoplasmos och mental hälsa), men sådana fynd är omstridda och berör sannolikt speciella omständigheter (Sutterland et al., 2019). För de allra flesta verkar fördelarna överväga. Sammanfattningsvis kan en katt i hemmet minska stress och blodtryck, ge emotionellt stöd och lindra ensamhet, vilket i sin tur bidrar till bättre hälsa och livskvalitet för ägaren.

Hästar och hälsa

Hästar är kanske mindre vanliga som sällskapsdjur i hemmet, men för dem som rider eller sköter om hästar finns betydande hälsoeffekter. Till att börja med ger hästar fysisk aktivitet: stallarbete och ridning är fysiskt krävande på ett positivt sätt. Ridning tränar balans, bålstyrka och koordination, och betraktas faktiskt som måttlig intensiv träning (Leatherdale et al., 2015). Studier visar att regelbunden ridning kan förbättra kondition och muskelstyrka, särskilt i ben och core (Waller et al., 2017). I Sverige använder ungefär 4 000 personer ridning som en form av behandling eller rehabilitering – till exempel för personer med fysiska eller kognitiva funktionsnedsättningar – vilket understryker hästens roll som hälsoresurs (HästSverige, 2016, refererat i Fridlund, 2019). För barn med funktionsvariationer kan ridterapi ge möjlighet till rörelse och stimulans som de annars har svårt att få, och det ökar deras självförtroende (Borgquist et al., 2019).

Utöver det fysiska bidrar samvaron med hästar i hög grad till psykiskt välmående. Forskning inom hästunderstödd terapi– där man umgås med och sköter hästar som en terapiform – har funnit påtagliga förbättringar hos deltagare med olika bakgrund. En svensk litteraturöversikt rapporterar att hästunderstödda insatser minskar ångest och depression hos deltagare som drabbats av trauma eller svåra sjukdomar, och att det även kan hjälpa personer med missbruksproblematik att må bättre (Fridlund, 2019). I samma översikt noterades dessutom förbättringar i fysisk hälsa, till exempel bättre hållning och balans, hos de som deltog i ridterapi (Fridlund, 2019). Internationella studier bekräftar dessa fynd: att umgås med hästar kan höja humöret och dämpa ilska. Barn och ungdomar som deltog i terapeutiskt ridläger visade ökad glädje, log och skrattade oftare, och deras känslor av frustration minskade (Kaiser et al., 2004). Även vuxna med stressrelaterad ohälsa kan ha nytta av hästar. I en pilotstudie i Sverige fann man att patienters stressnivå sjönk markant efter regelbundet umgänge med hästar; deltagarna beskrev att hästarna hjälpte dem “koppla bort negativa tankar” och gav sinnesro (Fasth et al., 2023).

En fascinerande aspekt är det ömsesidiga lugn som kan uppstå: forskning indikerar att både människa och häst blir fysiologiskt mer avslappnade i varandras närvaro. Till exempel påvisade en spansk studie att hjärtats variabilitet (HRV) hos människan förbättras under terapeutiska hästaktiviteter – ett tecken på ökad avslappning – samtidigt som hästens egen HRV också förändrades positivt (Garcia-Gómez et al., 2020). Det verkar alltså som att människa och häst kan “smitta” varandra med lugn och välbefinnande. Naturligtvis kräver hästhantering viss försiktighet; hästar är stora flyktdjur som kan reagera på stress hos människan (Keeling et al., 2009). Men med rätt guidning upplever många att bandet till en häst ger självkänsla och trygghet. Hästen dömer ingen – den bryr sig inte om vem du är eller vad du varit med om – vilket kan vara väldigt stärkande för människor i utsatta situationer (Yorke et al., 2008). För personer med psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning kan ridning och hästskötsel ge en känsla av kompetens, ansvar och mening som höjer livskvaliteten betydligt (von Saurau, 2018).

Djurens hälsofrämjande roll och vårt ansvar

Sammanfattningsvis visar forskning från Sverige och andra länder att djurägande – vare sig det gäller hund, katt eller häst – kan ha en mängd positiva effekter på människors hälsa. Hundar uppmuntrar oss att röra på oss mer och skänker lojal vänskap som minskar ensamhet.

Husdjur som en del i folkhälsans strategi för bättre hälsa

I vår vardag ser vi ofta att fysisk aktivitet, socialt samspel och psykologiskt välbefinnande är centrala faktorer för att förebygga ohälsa och främja livskvalitet. Det är också kärnan i de nationella rekommendationer som Folkhälsomyndigheten i Sverige lyfter fram när det gäller levnadsvanor och fysisk aktivitet: all rörelse räknas och fysisk aktivitet är en nyckelfaktor för både fysisk och psykisk hälsa. Att bryta stillasittande är viktigt eftersom långvarigt sittande ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar, typ 2-diabetes och vissa cancerformer, medan rörelse bidrar till förbättrad sömn, koncentration och välbefinnande Folkhälsomyndigheten. Dessutom visar Folkhälsomyndighetens riktlinjer att målet är att främja jämlika möjligheter till fysisk aktivitet för alla oavsett livssituation eller social bakgrund Folkhälsomyndigheten.

Men hur kan vi som sjukvårdspersonal hjälpa människor att faktiskt nå dit i sin vardag? Här kan våra husdjur spela en betydande roll, inte som ersättning för traditionell behandling, men som ett kompletterande stöd för hälsosamma levnadsvanor.

Fysisk aktivitet och hundägande

Att gå med hund är ett konkret exempel på hur djurägande kan integreras i folkhälsans målbild. Flera studier visar att hundägare är mer fysiskt aktiva än de som inte har hund. I en populationbaserad svensk studie med äldre deltagare visade hundägande koppling till fler steg per dag och högre nivåer av både lätt och måttlig till intensiv fysisk aktivitet, vilket är direkt i linje med Folkhälsomyndighetens rekommendationer att bryta stillasittande och öka vardagsmotionen Springer Nature Link. En annan svensk befolkningsstudie visade att hundägare hade högre total fysisk aktivitetsnivå och var dubbelt så sannolikt att nå upp till rekommenderad aktivitetsnivå jämfört med icke-ägare umu.diva-portal.org. Detta är särskilt viktigt eftersom Folkhälsomyndigheten understryker att all rörelse räknas och att även små förändringar i vardagsaktivitet kan ha stor betydelse för hälsan, särskilt hos äldre vuxna där fysisk aktivitet ofta avtar med åldern Folkhälsomyndigheten.

Detta ger oss som vårdgivare ett konkret stöd när vi samtalar om levnadsvanor: att rekommendera regelbundna hundpromenader som en del av vardagsaktiviteten är inte bara en anekdotisk idé utan har empiriskt stöd. Att kombinera människors behov av rörelse med hundens behov av motion kan faktiskt bidra till att fler når de nivåer av fysisk aktivitet som Folkhälsomyndigheten rekommenderar för att förebygga kronisk sjukdom och förbättra livskvaliteten.

Social aktivitet och psykologiskt välbefinnande

Djurens roll sträcker sig bortom ren fysisk aktivitet. Hundar, katter och hästar fungerar ofta som sociala katalysatorer. Hundar kan skapa naturliga möten med andra människor under promenader, vilket förstärker sociala nätverk och motverkar ensamhet, faktorer som är centrala för psykiskt välbefinnande. Ökad social interaktion är en viktig del av folkhälsans arbete med att minska ensamhet och främja social delaktighet i alla åldrar. Studier har visat att hundägare rapporterar högre känsla av socialt stöd och lägre grad av social isolering, vilket är viktiga aspekter av psykisk hälsa som vården ofta brottas med att främja.

Katter, å sin sida, ger ett lugnare men fortfarande emotionellt betydelsefullt sällskap som många upplever som stresslindrande och trygghetsskapande. Dessa effekter är svåra att mäta med traditionella hälsoindikatorer, men kliniska observationer och forskning pekar entydigt på att husdjur kan bidra till förbättrad självkänsla, minskade stressnivåer och en känsla av meningsfullhet i vardagen.

Hästar i rehabilitering och psykisk hälsa

Ridning och hästkontakt används i många rehabiliterande sammanhang just för att kombinationen av fysisk träning och emotionellt stöd kan ge positiva effekter. Folkhälsomyndigheten noterar i sin tillsynsvägledning att interaktion med hästar kan vara hälsofrämjande och stärkande för såväl psykiskt som fysiskt välbefinnande, särskilt när tillgängligheten till ridverksamheter är god även för dem som bor i tätorter Folkhälsomyndigheten. Detta stödjer idén om att hästaktiviteter, från ridning till stallskötsel, erbjuder variation i fysisk aktivitet och samtidigt skapar en känsla av prestation, närvaro och lugn som många patienter efterfrågar.

En kritisk reflektion

Det är viktigt att vi förstår husdjur som ett möjligt stöd, inte en universallösning. Djurägande kräver ansvar, resurser och tid. Det kan också innebära utmaningar för vissa individer eller familjer, inklusive kostnader, allergier eller tidspress. Men att integrera djurens roll i för levnadsvanor kan vara ett kraftfullt verktyg för att konkretisera hur patienter kan nå upp till rekommenderade nivåer av fysisk aktivitet och social interaktion i sin vardag.

Som sjuksköterska kan jag därför argumentera för att husdjur bör lyftas som en del av en holistisk strategi för hälsa, särskilt när det handlar om att engagera människor i vardagsmotion och social aktivitet. Detta är helt i linje med Folkhälsomyndighetens budskap om betydelsen av fysisk aktivitet och att all rörelse räknas vare sig det är i form av promenader med hund, stallarbete med häst eller klapp och lek med katt i hemmet.

Referenser:

• Allen, K., Shykoff, B.E. & Izzo, J.L. (2001). Pet ownership, but not ACE inhibitor therapy, blunts home blood pressure responses to mental stress. Hypertension, 38(4), 815–820.

• Beetz, A., Uvnäs-Moberg, K., Julius, H. & Kotrschal, K. (2012). Psychosocial and psychophysiological effects of human-animal interactions: the possible role of oxytocin. Frontiers in Psychology, 3, 234.

• Brooks, H.L., Rushton, K., Walker, S. et al. (2018). Ontological security and connectivity provided by pets: a study in the self-management of chronic illness and mental health. Social Science & Medicine, 198, 1–8.

• Fridlund, E. (2019). Hästunderstödd terapi i behandling av psykisk och fysisk nedsättning – litteraturstudie. Strömsholm: Svensk Hästrehabilitering.

• Friedmann, E. & Krause-Parello, C.A. (2018). Companion animals and human health: benefits, challenges and the road ahead for human-animal interaction. Rev. Sci. Tech. Off. Int. Epiz., 37(1), 71–82.

• Garcia-Gómez, A., Guerrero-Barona, E., García-Peña, I., Rodríguez-Jiménez, M. & Moreno-Manso, J. (2020). Equine-assisted therapeutic activities and their influence on heart rate variability. Clinical Practice & Epidemiology in Mental Health, 16, 20–24.

• Kaiser, L., Spence, L.J., Lavergne, A.G. & Bosch, K. (2004). Can a week of therapeutic riding make a difference? – A pilot study. Anthrozoös, 17(1), 63–72.

• Keeling, L.J., Jonare, L. & Lanneborn, L. (2009). Investigating horse-human interactions: The effect of a nervous human. The Veterinary Journal, 181(1), 70–71.

• Levine, G.N. et al. (2013). Pet ownership and cardiovascular risk: A scientific statement from the American Heart Association. Circulation, 127(23), 2353–2363.

• Lingaas, F. & Tverdal, A. (2022). Hund i hushållet – påverkan på ägarens hälsa. Slutrapport, Agria-SKK forskningsfond N2017-0012.

• Mubanga, M., Byberg, L., Egenvall, A. et al. (2017). Dog ownership and the risk of cardiovascular disease and death – a nationwide cohort study. Scientific Reports, 7, 15821.

• Qureshi, A.I., Memon, M.Z., Vazquez, G. & Suri, M.F. (2009). Cat ownership and the risk of fatal cardiovascular diseases – results from the Second National Health and Nutrition Examination Survey. Journal of Vascular and Interventional Neurology, 2(1), 132–135.

• Raina, P., Waltner-Toews, D., Bonnett, B., Woodward, C. & Abernathy, T. (1999). Influence of companion animals on the physical and psychological health of older people: an analysis of a one-year longitudinal study. Journal of the American Geriatrics Society, 47(3), 323–329.

• von Saurau, V. (2018). Häst, en hälsofrämjande resurs – en intervjustudie om “Hälsa med hästkraft”. Kandidatuppsats, Högskolan Kristianstad.

• Wood, L., Martin, K., Christian, H. et al. (2015). Social capital and pet ownership – a tale of four cities. SSM – Population Health, 1, 41–45.